jag vet att jag är lite så här halv depp på min blogg men jag är en sånn människa som måste skriva av mig när det känns det jobbigt och sen så är det så skönt att gå tillbaka och titta på inläggen och tänka varför jag mådde dåligt där och om det kanske är bättre nu. Jag är ju en glad människa när jag är bland folk. Jag är oftast överglad och vissar inte mycket känslor. men när jag hamnar med mina närmaste vänner kan jag bara börja grina det är för jag är så sjukt svag. Det behövs inte mycket för att jag ska kunna fälla några tårar. Det är inte så att jag börjar gråta om någon säger något till mig att jag är ful, äcklig, skabbig eller någonting sånt utan det är mest känslor som får mig må dåligt. Men jag är glad hela tiden nästan. Det är inte så att jag går runt och spelar glad utan jag är ju glad på riktigt jag glömmer bort om det är någonting jag behöver må dåligt av.