Sanningar.

Jag sover med två kuddar, en jag ska ha huvudet på och en jag håller om så det ska kännas att någon är där.

Jag brukar ha lampan släckt när jag ska duscha så jag slipper stå och kolla mig själv i spegeln.

Jag har konstiga tankar och har oftast problem att sova för jag tänker för mycket.

Jag vet att jag alltiiiid tjatar om pojkvän men fyfan vad jag vill ha en sån. Jag vill kunna ring och bara kunna prata och träffas vilken tid på dygnet som helst. Jag vill bara vara någons "tjej". Fast så börjar jag tänka på när jag är ute på fest osv.. Då vill jag ju inte ha någon. Men blir man RIKTIGT kär tror inte jag att precis det gör någonting.

Jag är lätt irriterad på vissa saker. Och det är från dag till dag. Vissa dagar är jag toppen glad och älskar alla och andra dagar hatar jag alla och vill döda allt.

Jag hatar att kolla någon i ögonen och säga att jag älskar dom. Jag hatar att öppna mig och säga sånna saker till folk.

Den ända jag kan lita på till 10000000% är Julia. Det har liksom blivit så..

Jag är glad att jag varit med om så många "hjärtkrossningar" för det har bara gjort mig starkare och jag bryr mig inte speciellt mycket om saker vissa skulle grina sönder av.