NEJ, jag vill inte känna det här. Jag vill inte ha såhär ont, inte igen. Jag är lycklig, jag sa ju det, det var inte mycket som behövdes för att ändra på den känslan. Jag är nog mest rädd, så rädd att jag ska få se det jag hör nu, för nu är det bara prat, det kanske inte ligger någon sanning i det, men om det gör det.. låt mig inte veta, låt mig inte se och inte höra, säg ingenting till mig. Så längesen jag kände såhär, så längesen jag var såhär ledsen, så längesen jag överhuvutaget var ledsen för mina egna känslor. Bara jag slipper höra mer nu, bara jag slipper se.