Nu är den efterlängtade månaden här, då jag får springa, efter min egen förmåga. Jag och Jullan klev upp 10 för att äta frukost och gå ner på gymmet och köra kondition, och satan vad bra det gick för mig att springa. Jag sprang 3km utan någon som alls känning i vaderna, fattar någon hur mycket lycka det är för mig? Under 2 år har jag inte kunnat springa 5 minuter utan att få skrikande ont i vaderna, och nu ja. Jag springa så länge jag orkar!! Och nu jävlar ska jag springa och gå på diet ända fram till student-tiderna. Är så taggad på detta. Och jag har så många underbara människor som hjälper mig i detta.